Vintern är ett djävulens påfund,

men på ICA försöker de lura hit våren genom att sälja videkissar.
Den enkla går jag inte på.
För mig krävs att det varit barmark minst ett par veckor innan hoppet tänds,
innan jag äntligen får resa dit där det aldrig är vardag, eller dit där vardagen är en fest.
Ja, jag är en av dem som är lyckligt lottat att ha en tillflyktsort, i mitt fall är det ett torp mitt i skogen.

Torpet har gått i arv från mormor och morfar, men är byggt redan på 1700-talet.
Många själar sitter i de väggarna, men tack och lov bara hjärtliga.
Och jag gör mitt bästa att vårda arvet, åtminstone emotionellt!
(själva byggnadsvården får jag nog läsa på om)

Eftersom jag håller på att längta ihjäl mig så får ni nu en sneak peak.
Gissningsvis kommer varenda blogginlägg i sommar vara från denna himmelska miljö. :-)

Så välkomna till paradiset!









Ankomsten till paradiset firar jag alltid med att öppna upp en folköl. En "tjena, jag känner mig fri och ledig-tradition." När jag insupit både öl och miljö tar jag på stövlarna och ger mig ut på jakt....







Det händer även att jag går på skattjakt på ägorna, och hittar saker mormor och morfar kasserat.





Ibland tar jag något av åkdonen till sjön för rening och jag behöver inte vara rädd för att få soppatorsk på vägen.







Nu har det börjat skymma och det är dags att gå in i den lilla rara stugan.
Vi börjar rundvandringen i 70-talsutbyggnaden.











Bara för man är torpare så behöver man inte vara så omodern att man ej får sig lite musik till livs, men man bör vara så traditionell att man har kungen med på dass.





Låt oss nu vandra inåt köket där jag kör blåbärstema.









Sist men inte minst, vårat kombinerade TV, mys och sovrum.
Ja, jag vet, TV i ett 1700-tals torp kan ju vara att häda, men den är bra till att avleda ljuden från massmördarna, zombisarna och trollen som dyker upp utanför efter att det mörknat.













Så, nu lämnar vi torpet med denna drömska vy, och längtar ännu lite mer!