onsdag 26 februari 2014

Utan att man är medveten om det, förändras ens smak, ens stil.
Detta gäller både utseende och inredning.
Gällande utseende kan det ju bero på att man åldras, att det är mindre snyggt med tajt, kort och urringat  när rumpan slutar vid knäna och brösten vid naveln.
Men inredningsmässigt vet i sjutton. Det är ju liksom inte en direkt mogen stil som smyger sig på.


Igår hade jag en loppisdag inplanerad. Första stoppet var en butik vid Skanstull i Stockholm, sen var planen att ta pendeltåget till Erikshjälpen i Spånga, och vidare en tur i Sundbyberg.
Men planerna grusades....


Där vid Skanstull, där man inte gör fynd varje gång, låg dessa två sovsäckar från Lagans.
De skriker 70-tal, vilket är en ganska ovälkommen stil som smyger sig in i mitt hem.
NEJ, säger jag, men ändå sitter det ett knallgrön plastskåp på väggen i badrummet och ändå hänger det en rund brun plastspegel i hallen.
- Vi ska väl inte behålla de där, var sambons kommentar.
Jag hade inte något bra svar på det.

Eftersom jag blev fullpackad redan vid första stoppen, fick jag återvända hem.
Väl avlastad tog jag dock en tur till grannförorten där det finns en liten butik, där man ibland kan fynda.


Där stod denna brödburk för nästan inga pengar alls.
Ja, jag vet, den är ganska anskrämlig. MEN den var ju billig.
Och dessutom en praktisk modell då man kan ställa grejer ovanpå.
- Vi ska väl inte behålla den där, var sambons kommentar.
Jag hade inte något bra svar på det.

Förutom att jag hade en plan. Turligt nog jobbar han, som är emot att jag släpar hem grejer, i skylt och dekorbranschen.


Grafiska blommor i självhäftande plast är sedermera beställda, för det som ej går att lämna, det kan man åtminstone försöka rädda.

Jag kan ju alltså inte annat än acceptera faktum, och hälsa 70-talet välkommen tillbaka.
Dock mycket mycket motvilligt!








måndag 24 februari 2014

Förra året var jag i Berlin hela två gånger.
Jag hade inte varit där sen innan muren föll, och liksom de flesta som åker dit, var det nu min tur att falla.

"Berlin är inte Tyskland", sa en tysk kund i butiken senast förra veckan. Liksom folk säger att New York inte är USA.
Multikulturellt, avslappnat, frisinnat och kulturellt är nog så jag skulle sälja in det, om jag jobbade på en resebyrå. Men det gör jag ju inte, så jag säljer in det här istället.

Det är även en plats där det går utmärkt att fynda plastklockor från 60-talet.
Med mig hem från första resan hade jag tre stycken.
När man budgetreser (läs Ryanair och enbart handbagage) så är man dessvärre begränsad i sin shopping och ibland går det tom åt skogen med det man har med sig hem.
You more the merrier, är alltså inte applicerbart i ett handbagage.


Det som hände var att bästa fyndet kom hem i två delar och den har i ca 9 månader suttit i skamvrån i en hylla, och skämts för sin dåliga hållbarhet.
Vi är inte så snabba här, men igår åkte äntligen superlimmet fram.


Det blev ju inte perfekt, utan lite snett och vint, men den var helt klart värd att lagas istället för att slängas.
Och så hittade den med en gång en norsk kompis, i form av en ljusstake från Emalox.
Där står de nu enade, Tyskland och Norge, är det inte vackert så säg. Allt glömt, allt förlåtet.
(att jag inte känner till klockans egentliga ursprung är inte så viktigt i sammanhanget) ;-)


Klockan som ej går, är OP så det förslår.

Berlin är en riktig loppisstad, men de flesta är bara igång på söndagar, vilket är lite synd när man är en veckoturist. Jag hittade dock en stationär marknad som även var öppen på lördagen. Dit smet jag iväg medan resten av familjen låg och latade sig. Och tur var väl det, jag hade nämligen aldrig fått köpa nedanstående om de varit med.


Ja, jag vet, jag jobbar ju på det där att skaffa en förfinad smak, men vissa saker är för svåra för en kitschberorende att motstå. När jag stolt visade upp mitt fynd för ressällskapet, aka familjen, var den enade kommentaren " MEN VAD F*N". Och när jag sedan satte igång ljudet, så bröt de ihop.
Den har alltså fått lämna oss för ett hem där den är älskad av alla.

But I´m going back, det fanns nämligen många kitschiga gökur där jag fann denna.
De får helt enkelt lära sig älska skiten, liksom de får göra med allt annat galet jag släpar hem.
;-)



söndag 23 februari 2014

När det börjar ljusna ute så passar jag på att lampblogga. 
Innan det blir för sent liksom. För ljust!
Bloggvalet kan ju även bero på att det varit lite torrt på loppisfyndfronten på sistone. 

Igår besökte jag två ställen, varav jag köpte en tårtspade på den ena. En fin tårtspade förvisso.
Idag var jag på en annan, där det fanns en säljare som hade en hel del fina grejer, men hon nog trodde att hon drev en fin butik inne i city.
50-100kr för en Gefle tallrik, är ju inte direkt vad man vill betala på en loppis.

Men härom veckan däremot, fyndade jag mig en Luxus-pendel på Retro-marknaden, en marknadsplats på Facebook.
Den blev med Stockholmsögon sett nästan löjligt billig.
Ingen är gladare än jag för det, för nu har jag tre Uno & Östen Kristiansson-snyggingar.


Ska jag vara helt ärlig så har nog alla mina lampor varit löjligt billiga.
Det beror delvis på tur och delvis på att min smak inte är extremt exklusiv.
Jag har nämligen kommit på att jag gillar plast och plåt bättre än opalinglas och teak.
När det handlar om lampor alltså!
Hemma hos mig kör vi alltså på temat fattigmanslyx!


Denna som även den är en Luxus är också inköpt i en Facebookgrupp.
Den får nu ge plats för den nya Pendeln i sovrummet.
Men lugn bara lugn, den får flytta ut i hallen där den kommer göra sig bättre storleksmässigt.


I vardagsrumstaket har jag en större modell av föregående.
Den hänger där till jag hittat en Knubbling av Anders Pehrson från Ateljé Lyktan, vilken nog är min lampmodells-favorit!


En Knubblinglampa har jag redan i min ägo, en golvmodell. Jag var först tveksam till färgen på ben och lock, men har vant mig. Beige är inte alltid så j*kla beigeT!

Två andra lampor som trivs hemma hos mig är nedanstående av okänt ursprung.
Namnlösa och fattigmanssnygga!


Ett hemmabygge, varav skärm och fot kom från olika modeller men som fattade tycke för varandra.
Man har ju inte mage att säga nej till true love, när det pågår mitt framför ögonen på en.


Och en Bumling-wannabe, som jag inte lyckats klura ut ursprunget på.
Den såldes säkert på EPA eller dyligt på 70-talet. Om du vet, kan du få bidra med din kunskap. :-)

Trots att jag babblar på om billig smak, så finns det några något mer exklusiva, som faktiskt står på önskelistan och det är DESSA bordslampor plus DENNA.

Vill ni hitta er egen Luxuslampmodell/favorit kanske den finns med HÄR.

Ha en trevlig söndag, nu vankas här hockey-medalj av någon valör och köttgryta.

tisdag 18 februari 2014

Ett snabbinlägg innan butiken öppnas och alla med vårkänning kommer.
För om man ignorerar de isande vindarna kan man idag tro att den är nära.

På väg till jobbet sprang jag nämligen på denna svanliknande tingest.
Replica kanske? Benställningen stämmer inte överens med originalet.
Och det gör definitivt inte klädseln heller.
Min fråga till folket är alltså:
Får man behandla designklassiker hur som helst????
Om jag vore en äkta Arne Jacobsen svan skulle jag i alla fall känna mig som riktigt ful ankunge!







måndag 17 februari 2014

Dag nummer två på antikmässan var en minst lika trevlig händelse som ettan.
Jag hakade mig fast vid två experter (Jan som driver bloggen Form 55 och Benny som har Porslinsbloggen) och släppte enbart taget för att få i mig en dos nikotinblandad luft.
Det dessa herrar inte vet om fin-retro, är inte värt att veta och god smak har de också!

Efter ca 5 timmar i deras släptåg var min hjärna fullmatad med formgivare, modeller och tillverkare, och så här 4 dagar senare minns jag bara Kulvas från Bo fajans! Jag ska nämligen leta upp en sådan.
Den ska sedan Jan få i inbyte mot ett Leko-torn han släpat med från baksidan till Stockholm. Hoppas han har tid att vänta, för jag tror de kan vara ganska svårfyndade. :-)


Leko-tornet (längst bak till vänster) gör sig bra med mina andra trätorn, vilka några är från Brio och andra av okänt ursprung.

På Vip-kvällen sprang jag på en annan träleksak, nämligen en kissekatt, som jag tror såldes av Laurids Lönborg. Den har samma formspråk som den jag vet är designad av Gunnar Flörning, men jag har det inte bekräftat. I vilket fall, så kunde jag inte sluta tänka på den utan jag högg den det första jag gjorde när jag kom dit på torsdagen.


Det är den lilla längst fram. Den stora kissen är nytillverkad och inköpt på jobbet.

Ett köp gjorde jag även på onsdagkvällen.
Jag hade inte tänkt shoppa något alls, men efter det tredje glaset vin var jag rikare än jag var när jag kom dit.
Vin tycks ha den effekten på mig?!


Jag gillar nyttoprylar, och särskilt nyttoprylar som har en fin form och färg. Det har Stig Lindbergs melanin-serie Balett och Blues. Det är den stora röda skålen som fick följa med hem från mässan.

Även om veteranerna tyckte att mässan var mindre, fynden färre och prisnivån i högsta laget så var det en givande upplevelse för mig.
Tyvärr jobbade jag då Retroblogg-nätverket hade sin årliga träff, men jag hann träffa flera av er ändå.


Bland annat dessa färgstarka "damer". Fr vänster Sara som driver bloggen SaaX, Randiga tråden-Brittmarie, Re-DiZaIn-Safija och Prylodesign-Maria.
Brittmarie och Maria har förresten precis öppnat Retro och design Ateljen, en retrobutik i Sundbyberg.

Ytterligare ett möte var med en av de "stackars" handlarna jag förfasat mig över i bloggen. Ni vet, de som alltid står först i kön vid fyndstället. Just denna unge herre är numera förlåten, då han visade sig vara både trevlig och kunnig.
Nästa gång är det jag som nickar igenkännande, och vem vet, vi kanske tom väljer att prata med varandra.
:-)


Med sig på mässan hade han denna snygga jordglob, för när han inte står längst fram i "min" loppiskö och driver mig till vansinne, så driver han antikaffären På femte våningen.

Slänger in några bilder till här under, på saker som ska få flytta hem till mig sen.
Sen när jag är mer stadd i kassan!


Några Lindberg-fajanser vore ju trevligt att ha, och några fler snyggoteakskålar...


...och en hel drös Festivo-ljusstakar.
(mor, se vad din dotter önskar sig i födelsedagspresent)


En Knubbling-golvlampa har jag redan, men mycket vill ha mer!


Och så skulle jag gärna vilja ha lite exklusiv smak. Tack!

Tack alla berörda för några lärorika och trevliga dagar bland vackra föremål!


torsdag 13 februari 2014

Igår besökte denna blogg-novis Antikmässan i Älvsjö för första gången.
Som proffsguide hade jag med mig Fynd eller ej-Gunilla och tur var väl det då det var gångar upp och gångar ner, fyllda med vackra saker. Jag hade lätt kunnat förlora mig/försvinna i en monter om inte Gunilla manat på.
Enligt experterna vi mötte (porslinsbloggen, femtiotalsjakten och Mangania du älskade), var det inte så mycket Retro på årets mässa.
Jag fattar ingenting eftersom jag såg toksnygga retrosaker var jag än vände blicken.
Så pass mycket att jag blev snurrig. Det kan ju förvisso vara bjudvinet som framkallade den effekten.
Kanske fick jag tom dubbelseende av mängden jag lyckades sneaka till mig. :-)
För att försäkra mig om hur det står till angående detta är det bäst att jag åker dit idag igen.

Åker dit? Åker hem menar jag ju!!!


För det är ju här jag bor numera...


Fina Luxuslampor hittade jag som jag ska inreda ovan hemma hos mig-monter med.


Mina frukostägg ska jag inta i dessa skulpturala äggkoppar...


Ytterligare en klocka till klocksamlingen....


...och en smäcker ljusstake som kan stå ovanpå...


...bredvid denna.


Ett trivsamt hem bör även ha ett husdjur el två, så dessa Gunnar Flörning kissemissar flyttar med.


Välkomna att hälsa på ni som har vägarna förbi. Tyvärr är vinet slut, men jag kan bjuda på en kopp kaffe ur Stig Lindbergs snyggservis Spisa Ribb.

måndag 10 februari 2014

Att längta efter något betyder oftast uppdämda förväntningar.
Så allt som oftast faller det man sett fram emot platt som en pannkaka.
Pannkaka hoppas jag få till middag, om jag förmår någon av sönerna att steka dem.

Värsta killförkylningen kom och hälsade på, men det var bara kvinnan i huset som fick känna på den.
Lite orättvist kan man tycka, men men...
När söndagen kom bestämde jag mig för att jag var frisk nog att gå på Liljeholmens bakluckeloppis.
Jag hade hört om den, hört bra, så banne mig tänkte jag inte lite feberfrossa och knivar i halsen stoppa mig.

På plast bland alla andra Stockholmare som gett sig ut på söndagsmys, insåg jag att trängsel inte var en bra grej, och bra grejer fanns det inte så många av det heller.
Bra grejer till ett bra pris alltså.
Jag sprang på några bloggkollegor (Gilas grotta och Prylodesign), och de instämde i att fyndnivån var låg.

Dock fanns det annat att roa sig med.
T ex att piffa till sig så man är snygg på Antikmässan i Älvsjö, vilken är i helgen.
Det gäller ju att både se skarp ut och ha skarp blick för att finna det man eventuellt söker.


Är det det den hemvävda skolfrökelooken jag söker...


...el det mer snajdiga, det som passar bra med en dräkt?


Pilotbrillor är ju alltid rock´n roll, men de kräver daglig sminkning, och klär inte ett blekt anlete som detta.


Nej, det får nog bli hemmafru varianten, så snubben får fortsätta vara den coolaste i familjen.

Tyvärr glömde jag köpa dem, så ser ni någon på mässan kisa med ögonen och hålla objektet en armlängd ifrån sig, är ni välkomna att komma till undsättning, för det är nog jag som försöker avläsa en signatur el en prislapp.




torsdag 6 februari 2014

Jag och tulpanerna är i symbios.
Vi känner oss lite hängiga, lite vissna!



tisdag 4 februari 2014

Vintern är ett djävulens påfund,
men på ICA försöker de lura hit våren genom att sälja videkissar.
Den enkla går jag inte på.
För mig krävs att det varit barmark minst ett par veckor innan hoppet tänds,
innan jag äntligen får resa dit där det aldrig är vardag, eller dit där vardagen är en fest.
Ja, jag är en av dem som är lyckligt lottat att ha en tillflyktsort, i mitt fall är det ett torp mitt i skogen.

Torpet har gått i arv från mormor och morfar, men är byggt redan på 1700-talet.
Många själar sitter i de väggarna, men tack och lov bara hjärtliga.
Och jag gör mitt bästa att vårda arvet, åtminstone emotionellt!
(själva byggnadsvården får jag nog läsa på om)

Eftersom jag håller på att längta ihjäl mig så får ni nu en sneak peak.
Gissningsvis kommer varenda blogginlägg i sommar vara från denna himmelska miljö. :-)

Så välkomna till paradiset!









Ankomsten till paradiset firar jag alltid med att öppna upp en folköl. En "tjena, jag känner mig fri och ledig-tradition." När jag insupit både öl och miljö tar jag på stövlarna och ger mig ut på jakt....







Det händer även att jag går på skattjakt på ägorna, och hittar saker mormor och morfar kasserat.





Ibland tar jag något av åkdonen till sjön för rening och jag behöver inte vara rädd för att få soppatorsk på vägen.







Nu har det börjat skymma och det är dags att gå in i den lilla rara stugan.
Vi börjar rundvandringen i 70-talsutbyggnaden.











Bara för man är torpare så behöver man inte vara så omodern att man ej får sig lite musik till livs, men man bör vara så traditionell att man har kungen med på dass.





Låt oss nu vandra inåt köket där jag kör blåbärstema.









Sist men inte minst, vårat kombinerade TV, mys och sovrum.
Ja, jag vet, TV i ett 1700-tals torp kan ju vara att häda, men den är bra till att avleda ljuden från massmördarna, zombisarna och trollen som dyker upp utanför efter att det mörknat.













Så, nu lämnar vi torpet med denna drömska vy, och längtar ännu lite mer!