Jag har i ca 10 år haft en golvmattskris!

Smärta i hjärta och kronisk ångest.
Inte ett lyckopiller i världen har fått mig att förlika mig med det faktum, att den fulaste golvmattan i universum har legat under mina fötter. Inte den endaste fotvård har fått fötterna rena efter att ha bestigit den.
Och vi ska inte tala om synen. Ögonen har av ren självbevarelsedrift försämrats, så jag ska slippa se skiten!
Ni som har klena nerver rekommenderas alltså nu att blunda.


Eftersom jag har gjort allt i min makt för att mattan ej ska hamna på bild, så är detta den före-bild jag kan erbjuda, och tur är väl kanske det.

Tydligen så gillar jag att lida eftersom jag inte gjort något åt saken, men för ca 5 månader sen var botten nådd. (Ja, det tycks ta så lång tid att få ny matta om man hyr av Stockholmshem, och det beror nog mer på entreprenören än självaste hyresvärden).

Jag känner mig nu helad, näst intill religiös.....


....och aningen sjösjuk, men det finns det ju piller mot. ;-)


De gillar varandra så pass att....


...vi nog får fira bröllop till påsk!



Eftersom samma gräsliga matta låg i hallen, så var det ju ett enkelt beslut att även byta den.
Däremot var valet av matta desto svårare.
Hallen är låååång och mörk, så schackrutigt kändes inte 100% rätt.
Dessvärre har hyresbolaget inte så mycket annat snyggt att välja på.
Från mörkgrå till ljus melerad linoleum. Det kunde ha funkat, men jag hade svårt att se det framför mig.


Så rutigt fick det alltså bli även där. När mattläggaren rullade ut mattan, blev jag rädd.
Det var som att trilla ner i Alice underland och träffa psykedeliska kaniner.
Eller äntra ett slakthus.
Men men, glada grisar smakar bättre än griniga!


Och helgens vasfynd grinar ju inte heller direkt illa där.


Det gör heller inte helgens plastmattfynd.....

Nu ska jag ut och köpa sopkvast, för finns det något positivt att orda om den gamla mattan, så var det att den svalde skit. Det gör inte denna!

Ha en fin dag och tack för du tittade in! :-)