Inspirerad av "tanterna" (sorry Karin och Sussi) som hänger i Retro-inspirationsgruppen på Facebook, gav jag mig idag i kast med något som jag möjligtvis prövade när jag flyttade hemifrån, för en så där 29 år sen.

Jag bestämde mig för att baka småkakor.
Jag menar, hur svårt kan det vara?

Kakbak är en tant-företeelse.
Och ja, jag är tant vilken sekund som helst. Ett tecken på det är t ex, att man inte kan gå på krogen flera kvällar i rad. Och det kan jag med bestämdhet icke, så nu är det istället kakbak som gäller.
Glad i hågen googlade jag fram ett recept.
Kaffesnittar, det låter som något en kaffeälskare skulle älska, så dessa fick det bli idag på premiärbaket.


Som sockerbagaren som bor i staden äntrar jag köket för att baka baka liten kaka.
När jag lokaliserat byttor och ingredienser, springer jag mellan kök och vardagsrum där den bärbara(?) datorn står, för att kolla in receptet.
Då det är si och så med minnet på tanten blir det många vändor, och att flytta med mig datorn är jag alldeles för lat för.

175 gram smör och 1 1/2 dl socker, tänderna skallrar så att magen dallrar av förskräckelse.
Och så några nyttiga mandlar på det.
Sa jag någonting om lat? Enligt receptet ska man blanda ovan ingredienser i en matberedare.
Den står så långt in i skåpet att jag valde stavmixern. Gör inte det.
Mandlar flög och smöret samlades på staven som en fettklubba.

När allt väl var ihopgrejsat så skulle det till att rullas längder på ett bakplåtspapper. Sedan plattas ut. Bakplåtspapper? Platta ut, men hur mycket?


Och vem tar hand om det här? Det nämndes varken av "tanterna" eller receptförfattaren!
Hallå barn, vill ni ha varsin kaka som mor bakat?


En rolig del av bakningen, eller jag kanske ska säga DEN roliga delen av bakningen är ju att man får tillfälle att nyttja en av alla burkar man har samlat på sig.


15 minuter senare.... Hm, jag är tveksam. Anrika Vetekatten hade nog ratat dem.


Tack och lov smakar det mesta gott på fint porslin, och om den efterlängtade kaffesmaken uteblir i kakan så kan man ju alltid sänka ner den i Melitta wannabe´n.

Vad har jag dragit för lärdom av detta då? Jo, man ska hålla sig till det man vet att man kan, men man ska inte vara rädd för att pröva något nytt. Drömmar nästa vecka kanske? ;-)