Vårstädningen fortgår och om känner jag mig rätt så är jag klar lagom till jul.

När jag häromveckan skaffade mig en ny jordglob blev jag ju nödgad att möblera om på serveringsvagnen (läs här). Jag är fortfarande mycket nöjd med resultatet, även om stickkontakten inte är bytt och jordglobens funktionalitet ej testad. Det blir väl kanske gjort lagom till nästa vårstädning.
Vid den möbleringen hade jag helt plötsligt ingen plats att ställa mina plastkalendrar.
Den platsen är turligt nog funnen nu och detta i och med ytterligare ett tavelköp jag inte kunde motstå.


Den nya tavlan är skapad av en italiensk tatueringsartist som går under namnet Capex. Jag har ingen aning om han är känd men det kvittar då det stod mitt namn på den. Den är förvisso dedikerad till någon annan, men nu är den i alla fall min!


Jag tycker att den snackar ihop sig bra med både kalendrar och trätorn från Leko och Brio.

När jag ändå är inne på plastkalendrar så passar jag på att visa upp en annan knäpp sak jag impulsköpt i en facebookgrupp.


Denna kalender är 45x45 cm och har x-antal plastpluppar man flyttar för att byta datum.
Den är märkt Felix Böttcher, vilket tycks vara ett tyskt företag som tillverkar något som har med tryckpressar att göra. Gissningsvis har den hängt på något kontor i Köln och hur den hamnat i Svedala kan man ju undra. :-)
Nu står den på teakbordet i hallen tillsammans med en tysk kompis, en klocka från fotbolls VM 1974.
Dessvärre är plasten så skör, att jag inte lyckats klura ut hur jag ska kunna hänga den på väggen, för där skulle den göra sig bättre.

Och nej, jag är inte ett dugg närmre en finsmakad inredning än igår, så det kanske är lika bra att ge upp.
Vad som dock har slagit mig är dock att grundfärger verkar vara min pryl.
Grundfärger och konstiga plastföremål.