Arla morgonstund!

Det enda som är arla med den är mjölken jag har i kaffet.
Sitter och lyssnar på en hantverkares slamrande nämligen.
Efter en vattenläcka i sonens rum får vi ny matta och tapet. En riktigt bra vattenläcka det där då vi får det gratis!

I förrgår ringde de.
Vi kommer imorgon.
MEN jag har ju inte valt golv ännu.
Vi har med oss golvprover.
Tjena! Utifrån ca 20x30 cm små lappar, ska jag välja ut en matta till en tapet som jag ännu inte valt. Men men, man kan ju jobba nerifrån också. Välja tapet utifrån golvet.
NU PRECIS är mattan lagd och det ser trivsamt ut. Ja, till den nya tapeten alltså. Den jag inte valt.
Ja ni hör ju. En ding ding värld! :-)

Gårdagen gick i loppisens tecken och jag bjöd med en väninna på min inrutade tur.
Lite scary det där.
Att inte bara ha längre armar än handlarna, utan även risken att skoningslöst knuffa undan väninnan för att först nå det eftertraktade fyndet.
Men det gick bra. :-) Så pass bra att jag, hör och häpna, lät henne ta en jättetjusig lampa från 50-talet.

 
Bilderna talar för sig själv, den gör sig mycket bättre hos väninnan än vad den skulle ha gjort hos mig.

Jag har en strategi när jag kör min tur, men igår avvek jag från den och hamnade därav låååångt bak i kön.
Väninnan kände av min stress. Pulsen som ökade, svetten vid tinningarna. Ja ni vet!
Jag tror att hon fann sjukligheten ganska underhållande. :-)
Kan lova att våra shoppingstrategier skilde sig rejält när vi väl äntrat lokalen.
Lugnet och yrvädret!

Detta kom jag i alla fall hem med:


Ett fyrklöver vars ursprung vi igår i Retro inspirationsgruppen, fann svaret på.
Den ska enligt uppgift vara från norska Emalox.
Detta tackar vi Lena för, som haft en etikettmärkt!


Krukan har jag nyligen sett i Inspirationsgruppen och gillat.
Det är extra roligt att fynda saker man inte vet att man vill ha, innan man sett dem i ett sammanhang.
Tackar bildpublicisten i gruppen för det. :-)
Den är siffermärkt men jag vet ej ursprung. Vet du?
Vasen stod på en hylla och hade stark igenkänningsfaktor. Jag slängde upp en bild på facebook och fick ett snabbt svar av min retroguru/expert. Tack Johanna. :-)
Den är från Lindshammars glasbruk och formgiven av Christer Sjögren. Tydligen är denna färg lite ovanlig, vilket så klart är extraroligt.


En loppisrunda är inte en bra runda om jag inte kommer hem med teakföremål.
Igår var det alltså en lyckad runda.
Jag har snart så många teakbestick att jag kan öppna restaurang och salt & pepparkaren var för oemotståndliga för att stå kvar, trots att jag ej behöver dem.
"Krukan" passar jättebra att ha teakbesticken i, synliga på köksbordet.


Här är hela skörden samlad...


...och hade vi velat hade vi även kunnat skörda frukt, men vi nöjde oss med fika och tantsnack under äppelträden. En bra avslutning på en mycket trevlig dag.
Ser fram emot fler loppisturer i väninnans sällskap. <3

Ha en fin dag där ute och glöm inte att andas när ni loppisköar!

Det är inte lätt att vara loppis-toka, utan det medför en hel del logistiska problem.

Var ska man göra av de nya grejerna man släpar hem? 

De där "värsta fynden", man inte kan med att lämna till någon bättre behövande, bara för att de har ditt namn skrivet på dem.

Igår hjälpte jag en väninna (Skärvor ger lycka) att sälja på On the Flea, på Kistamässan.
Och att hon sålde! Hon ska nu säga upp jobbet och starta sitt nya liv som loppismiljonär.
Själv åkte jag istället därifrån fattig och fullbelastad. Pendeltåg, med byte till tunnelbana på centralen.
Visst känner man sig som en bag-lady, efter en lyckad loppistur. Galen, smutsig och med papperspåsar fulla av skräp någon annan ratat.
Och väl hemma radar man upp fynden och tänker: Jahaja???!!!
Man ser sig omkring i lägenheten och kan för sitt liv inte komma på VAR de nya grejerna ska stå.



Sedermera har jag alltså idag fått möblera om lite.
Flytta grejer, göra plats för det nya och rata det gamla.
Och resultatet blev så lyckosamt som jag kände att det kunde bli, när jag först urskiljde min pinal, där bland alla andra pinaler på den fullproppade loppisen.



Den nyinköpta jordgloben har nu funnit sig till rätta på drinkvagnen, tillsammans med nya snyggo-sifonen.
Jag hade ett fasligt sjå att välja endast EN av mina andra sifoner, men det slutgiltiga valet föll på den metallfärgade, istället för den snyggare röda. Det blev helt enkelt mer enhetligt, och det är ju så vi stil-proffs jobbar. *host, host* ;-)







Helt plötsligt så fann även tyska klockan, norska Emalox-ljustaken och mormors cigarettetui sin plats.



Eftersom jag nu inte kunde ha kvar min kublampa (det hade blivit lite kaka på kaka) på Stringhyllan ovanför vagnen, så blev det plötsligt yta över till den tyska keramiktavlan jag shoppat på facebook.
Den har ju passande nog ett cocktail-motiv. Dit fick även den finska ishinken i teak flytta.



En inte helt oangenäm syn, om man bortser från lägenhetsunderhållet som värden inte vill bekosta.
Nu ska jag bara hitta en ny plats för det jag fick välja bort....
Eller kanske blir det så hemskt att de blir tvungna att flytta.
Snyft!



Här är en innan bild så att jag kommer ihåg er, röda sifonen och almanackor av plast!
So long!

Förra året var jag i Berlin hela två gånger.

Jag hade inte varit där sen innan muren föll, och liksom de flesta som åker dit, var det nu min tur att falla.

"Berlin är inte Tyskland", sa en tysk kund i butiken senast förra veckan. Liksom folk säger att New York inte är USA.
Multikulturellt, avslappnat, frisinnat och kulturellt är nog så jag skulle sälja in det, om jag jobbade på en resebyrå. Men det gör jag ju inte, så jag säljer in det här istället.

Det är även en plats där det går utmärkt att fynda plastklockor från 60-talet.
Med mig hem från första resan hade jag tre stycken.
När man budgetreser (läs Ryanair och enbart handbagage) så är man dessvärre begränsad i sin shopping och ibland går det tom åt skogen med det man har med sig hem.
You more the merrier, är alltså inte applicerbart i ett handbagage.


Det som hände var att bästa fyndet kom hem i två delar och den har i ca 9 månader suttit i skamvrån i en hylla, och skämts för sin dåliga hållbarhet.
Vi är inte så snabba här, men igår åkte äntligen superlimmet fram.


Det blev ju inte perfekt, utan lite snett och vint, men den var helt klart värd att lagas istället för att slängas.
Och så hittade den med en gång en norsk kompis, i form av en ljusstake från Emalox.
Där står de nu enade, Tyskland och Norge, är det inte vackert så säg. Allt glömt, allt förlåtet.
(att jag inte känner till klockans egentliga ursprung är inte så viktigt i sammanhanget) ;-)


Klockan som ej går, är OP så det förslår.

Berlin är en riktig loppisstad, men de flesta är bara igång på söndagar, vilket är lite synd när man är en veckoturist. Jag hittade dock en stationär marknad som även var öppen på lördagen. Dit smet jag iväg medan resten av familjen låg och latade sig. Och tur var väl det, jag hade nämligen aldrig fått köpa nedanstående om de varit med.


Ja, jag vet, jag jobbar ju på det där att skaffa en förfinad smak, men vissa saker är för svåra för en kitschberorende att motstå. När jag stolt visade upp mitt fynd för ressällskapet, aka familjen, var den enade kommentaren " MEN VAD F*N". Och när jag sedan satte igång ljudet, så bröt de ihop.
Den har alltså fått lämna oss för ett hem där den är älskad av alla.

But I´m going back, det fanns nämligen många kitschiga gökur där jag fann denna.
De får helt enkelt lära sig älska skiten, liksom de får göra med allt annat galet jag släpar hem.
;-)