Det är inte lätt att vara loppis-toka, utan det medför en hel del logistiska problem.

Var ska man göra av de nya grejerna man släpar hem? 

De där "värsta fynden", man inte kan med att lämna till någon bättre behövande, bara för att de har ditt namn skrivet på dem.

Igår hjälpte jag en väninna (Skärvor ger lycka) att sälja på On the Flea, på Kistamässan.
Och att hon sålde! Hon ska nu säga upp jobbet och starta sitt nya liv som loppismiljonär.
Själv åkte jag istället därifrån fattig och fullbelastad. Pendeltåg, med byte till tunnelbana på centralen.
Visst känner man sig som en bag-lady, efter en lyckad loppistur. Galen, smutsig och med papperspåsar fulla av skräp någon annan ratat.
Och väl hemma radar man upp fynden och tänker: Jahaja???!!!
Man ser sig omkring i lägenheten och kan för sitt liv inte komma på VAR de nya grejerna ska stå.



Sedermera har jag alltså idag fått möblera om lite.
Flytta grejer, göra plats för det nya och rata det gamla.
Och resultatet blev så lyckosamt som jag kände att det kunde bli, när jag först urskiljde min pinal, där bland alla andra pinaler på den fullproppade loppisen.



Den nyinköpta jordgloben har nu funnit sig till rätta på drinkvagnen, tillsammans med nya snyggo-sifonen.
Jag hade ett fasligt sjå att välja endast EN av mina andra sifoner, men det slutgiltiga valet föll på den metallfärgade, istället för den snyggare röda. Det blev helt enkelt mer enhetligt, och det är ju så vi stil-proffs jobbar. *host, host* ;-)







Helt plötsligt så fann även tyska klockan, norska Emalox-ljustaken och mormors cigarettetui sin plats.



Eftersom jag nu inte kunde ha kvar min kublampa (det hade blivit lite kaka på kaka) på Stringhyllan ovanför vagnen, så blev det plötsligt yta över till den tyska keramiktavlan jag shoppat på facebook.
Den har ju passande nog ett cocktail-motiv. Dit fick även den finska ishinken i teak flytta.



En inte helt oangenäm syn, om man bortser från lägenhetsunderhållet som värden inte vill bekosta.
Nu ska jag bara hitta en ny plats för det jag fick välja bort....
Eller kanske blir det så hemskt att de blir tvungna att flytta.
Snyft!



Här är en innan bild så att jag kommer ihåg er, röda sifonen och almanackor av plast!
So long!