Vårens ankomst är hård.

Varenda dammkorn synliggörs av solens skoningslösa strålar.
Jag ber:
Hallå, jag har ju längtat efter dig, var lite bussig nu.
Hon lyssnar och går i moln.

Men som att det hjälper?
Hon har ju medvetandegjort problemet, den efterlängtade bitchen.
Jag ser att krukväxterna växt ur sina krukor, att de vill ha näring och kärlek. Jag vet att marmorskivorna får bättre glans om jag bara tar fram den där trasan som ej varit blötlagd på ett halvår.
Jag vet att färgerna på TV´n blir klarare.
Det är helt enkelt bara att bita i det sura äpplet!

Med dammtorkning kommer den ofrånkomliga ommöblering av pryttlar.
Bakom en gardin hittar jag nämligen en ensam gammal gips-madame.
Och det är ju lite trist att hon sitter där helt solo och surar.


Som plåster på såren har hon nu fått en hedersplats på snyggaste sideboardet från Troeds.
Enligt uppgift från Troeds själva heter det Trio och är designat av Nils Jonsson.
Mitt hittade jag i en container för ca 20 år sen, och det gör ju inget att likadana säljs på Bukowski för fler slantar än så.

Förresten, jag vet inte hur ni gör, men jag färgmatchar alltid mina TV-program med inredningen! Lite slitsamt, och det gäller att ha några tavlor på lager att byta med, men det är det värt.


Back to the old lady:
Från att vara en ensam dammig gips-madame, blev hon nu en tjusig katt-madame.
Problemet är att jag vill begränsa hennes nyfunna intresse och ömhetstörst, så jag måste välja vilka hon ska ha nöjet att gosa med. Om hon ska ha ruggiga bondkatter eller....


... renrasiga engelska.
Mitt val föll slutligen på blandraserna från Laurids Lönborg, designade av Gunnar Flörning.
Då jag själv är en rugg-uggla anser jag inte att gips-madamen ska sitta där och känna sig lite finare, lite bättre, än den som faktiskt betalar hyran.

Ha en vårligt fin dag, och damma inte ihjäl er!