Vad är det man säger? Inget ont som inte för något gott med sig?
Jag kan nog svära på att det inte gäller all typ av ondska, men just denna blev inget annat än bra. Sonen fick en vattenläcka från elementet i hans rum, vilket resulterade i nytt golv och ny tapet.
Och jäklar vad det var välbehövligt.




Han hade typ bott i rummet som både hans mor och Gud glömt.

Efter viss överläggning bestämde vi att vi skulle passa på att byta rum.
Jag hade efter separationen inte kommit till rätta i mitt sovrum, och sonens rum skulle ju ändå tömmas och rensas.

 


Val av tapet och golv stod sedan på agendan.
Jag hade bara standardutbudet att välja på, om jag ej skulle bekosta det själv.
Visst finns det "retromönstrade" tapeter även inom det utbudet, men inget som föll mig på läppen. Däremot föll jag för en vävtapetsliknande historia som visade sig passa finfint med min Luxuslampa.
Slump eller omedveten stilkänsla? ;-)




Gardiner letades fram ur tygförrådet, nytt sängbord i teak införskaffades via en lokal säljgrupp, en Viola Gråsten-filt loppades och en sypuff hämtades hem från torpet.
OCH extraskivorna till matsalsbordet, som jag inte vetat var jag ska göra av, fick bli sänggavel.






Teakskåpet jag haft i köket fick flytta in och en gammal lampa som ej haft någonstans att bo hittade hem. Den har sedermera fått nya matchande vänner.




Här trivs jag nu som fisken, omgärdad av fagra damer.
Ett ypperligt lockbete, när man som singel medelålderns tant ska ragga ny karl.
- Hej, har du lust att följa med hem och titta på lite avklätt?

Inget ont som inte har något gott med sig alltså!

Och regnet det bara öser ner.... tralalala....
Men vad gör väl det när man har fix att stå i.
Detta ständiga fix. Bosch får dock vila idag, då det krävs en ark för att ta sig till affären och inhandla ingredienser.
Istället kör jag utrensning för att få plats med nya saker.
Min Åseda-svampsamling av Bo Holmström, ska få flytta.
Så himla vackra gladsvampar att bli hög på, utan att för den delen göra något kriminellt. Beroendeframkallande och vanebildande är de dock!


Men var säljer jag dem bäst? Antar att Plattan inte är något alternativ!

Istället för Åseda ska jag, som jag berättat tidigare, samla på ISI-vaser från Gullaskruf, formgivna av Lennart Andersson,




Sen jag skrev sist har de blivit fem.


Älskar det stilrena och dessutom fyller de en funktion.
Jag kommer förmodligen inte plocka Tussilago på våren att ha i dem, men en och annan döskalle kan få husera däri.

Glöm inte sydvästen om ni beger er ut, själv stannar jag inne!

Plötsligt står han där framför mig!
70-talisten med muskler. Vågat klädd i oranga byxor, brun mössa och grå skor.
Han presenterar sig som Bosch.
Bosch Hushållsassistenten.
Som jag längtat!


Följ med hem, säger jag!
Jag kostar 50 kr.
För 50 kronor är det helt klart värt att ha en kraftkarl i huset igen, och då jag betalat tar jag honom i besittning med en gång.


Han hade blivit lämnad, övergiven så jag ger honom kärlek och näring.


Vilken energi! Som han rockar!


Men man kan ju inte hålla på att rocka loss hela dagen lång.
En välförtjänt vila under fina täcket från Koloni Stockholm...


...som resulterar i bullar i ugnen.


Bullar som knappt hinner svalna innan de provsmakas direkt från Formverkets ursnygga skärbräda.
Med Grevéost upp på.
Tack för idag Bosch! Låt oss hänga och klänga imorgon också!

Allt som glimmar är inte guld, men kan väcka lika stort habegär.
Jag som aldrig ens gillat guld sitter nu med en guldprickig vas och en lampfot med guldränder. Vasen köpte jag på en loppis härom veckan, helt bestämd att den säljer jag vidare, men när den packats upp hemma var jag inte längre fullt så säker.

 
Vasen är från Italienska Bitosso och såldes vad jag vet på Ikea. Tycker den passar ganska bra ihop med lampfoten som jag aldrig hittar en skärm till. När jag flyttat in mitt teakskåp från köket till sovrummet ska jag leta lite mer aktivt. Och då ska de få stå tillsammans på det.
Om jag behåller vasen vill säga....


Nästa "Jag ska INTE behålla fynd" är Uggle-bössan från Gabriel.
Men den passar ju så bra där i köksfönstret, med sina andra grafiska kamrater!!!!

Suck, det blir till att sälja en annan samling. Tror det får bli glasvamparna från Åseda, så åker jag till torpet och plockar riktiga svampar istället.

"Att ha pippi på något" betyder "envisas med att hålla på med något oväsentligt eller irritera andra".
Och ja, det gör jag med all säkerhet.
Som t ex att irritera mina familjemedlemmar genom att fylla vårt hem med oväsentliga prylar.

Och igår var jag väldigt nära att göra det igen.
Kommer ni ihåg bloggen jag skrev om glasservisen ISI? Att jag börjat samla på vaserna men även vill ha drinkservisen, men jag ansåg mig inte ha råd?


Plötsligt händer det, som de säger i lott-reklamen.
På loppisrundan med administratörskollegan Margaretha, sprang jag på inte mindre än två ishinkar ur serien. Alltid en början, tänkte jag och högg den ena!
Men två steg längre bort fick jag en uppenbarelse. Där stod ishinkarnas ishink, Pippi från Kosta, designad av R A Hickman (jag har också sett honom omnämnas som Walter Hickman).


Mycket vill ha mer, tänkte jag och släpade således runt på båda, ända till kassan där jag besinnade mig. VARFÖR ha två drinkserviser när jag så sällan drinkar i hemmiljö?
Motvilligt ställde jag ifrån mig ISI-hinken och valde att enbart köpa ishinkarnas ishink.


Det fina med Pippi är enkelheten, glasbubblan i den tjocka botten och tyngden.
Ett stabilt glas som ej råkar dratta omkull efter att man tagit ett par tre drinkar.


Där på loppisen fann jag även denna kanna. Samma rundning i botten, samma bubbla, men jag har inte lyckats identifiera den som Pippi. Lite skitsamma egentligen då den passar in så bra oavsett.
Det jag lyckats identifiera är att den någon gång i världen seglat med ett av Johnson Lines fartyg, då den är märkt med rederiets namn och logo i botten.

(Tillägg from a little help from my friends och google - Kannan är formgiven av Vicke Lindstrand och troligtvis från hans serie Samba)


Som sagt, mycket vill ha mer, men jag nöjer mig med att i nuläget samla på mig fler delar ur drinkservisen Pippi, där största delen av samlingen kommer från mor och far, inköpt för deras bröllopspeng.
Det må vara irriterande men inte helt oväsentligt!

Tänk så mycket lite lull lull, lite puder, kajal och läppglans kan göra!

Inte kan vi väl gå ut som vi är, med anletet vi är födda att bära.
Lite silikon i läppen, lyfta bröst och gymmade kroppar. Och några märkeskläder på det.
Paul Gautiers Lindex kollektion kanske, för oss som inte har råd att shoppa på fina gatan.

Tänk vad lite lull lull kan göra!


Denna obetydliga kanna har nog passerats obemärkt på loppisar. Trist grå, men formen är ju okej. Eller? Skålen ska vi inte prata om, där är ju inte ens formen något speciell.
Men.....


...se där. Denna går ingen obemärkt förbi. Samma kanna, men välsminkad som en modell på en catwalk. Och ja, det är Stig Lindberg som är far till dem båda, men dekoren på den nedre, är gjord av Krister Karlmark. Den grå heter Bohus och den med bladdekor Berså, men det visst ni ju redan.

Tänk vad lite lull lull kan göra!
Man kan ju fråga sig hur populär Grete Prytz emaljserie från Catrineholm skulle blivit utan dekoren Lotus av Arne Clausen. Det är kanske dags att ära den som äras bör?

Jag gillar å andra sidan enkelheten i min Bohus-servis.
Och jag klär mig ofta i lump.
Osminkad! Lite som askungen!
Men jag går inte gärna ut utan BH. :-)

Även idag vaknar jag av att hantverkare ringer på dörren.
De är rätt söta egentligen. Tantsjuksöta.
Sen gör de ju underverk också. Sonens rum som snart ska bli mitt, hade inte fått ny tapet sen tidernas begynnelse, så den där vattenläckan kom som en välsignelse.
Återkommer i ämnet när det är klart och jag boat in mig.
Ser redan framför mig hur snyggt det kommer bli. :-)

Benny som har Porslinsbloggen , lade i helgen upp en bild på ett glas som jag blev helt till mig över. Ett glas från serien ISI, från Gullaskruf.
Lilla jag som helt missat att det finns annat än vaser i den serien, har nu något nytt att ställa in siktet på, när jag är ute och loppar.
Vaserna samlar jag redan på.


Förvisso är min samling väldigt liten då jag än så länge bara har en!
Den främre av dessa två.
ISI finns i flera färgställningar och storlekar, men den bakre gröna som många gånger marknadsförs som ISI är något helt annat.


Något oidentifierat som ändå funkar bra till tulpaner. :-)


Som sagt, jag har bara en vas so far, men hoppas på att mycket snart bli ägare till dessa tre Minikuber.
Ja, de heter så och ni som vet hur stor en Guldkroken ananas är, kan se att vaserna verkligen är mini. Minisöta!


Och detta är alltså drinkservisen! Jag ser dem redan framför mig på min drinkvagn.
Det är för väl att man har god fantasi, för vad jag förstått är de inte billiga och heller inte direkt lättfunna.
(bilden är lånad av PorslinsbloggenBenny där du kan läsa mer om Gullaskruf och ISI)

Skål!